Sen audition i helgen har jag suttit och tänk och tänk. Klipp och klistrat.
Vilka passar ihop? Vem tillför mest? Vem kan jag inte vara utan? Vem kan jag lita på? o.s.v
Det är verkligen otroligt blandade känslor. Det är fruktansvärt tråkigt att behöva säga nej till människor som vill. Men man kan inte vara 20 stycken i en revy ensemble. Det blir för spretigt och skådespelarna får inget att göra. Man vill att publiken ska lära känna det personer som står på scenen. Så att spelet mellan ensemblen och publiken ska bli så familjärt som möjligt. Så att publiken börjar lita på skådespelarna. Det är viktigt, otroligt viktigt.
Samtidigt är det otroligt kul att få välja vilka man får jobba med. Att få sitta och drömma över vad denna framtida ensemble ska åstakomma. Vilken resa vi ska åka på tillsammans. Det är en audition ikväll också för dem som missade. Sen är det över. Imorgon kommer ensemblen att presenteras här på hemsidan. Jag är övertygad om att det kommer blir en helt fantastisk ensemble som kommer få slita, gråta och skratta sig igenom dessa månader vi har tillsammans.

Robin
En regissör i beslutsångestens land